Varför träningsmotivation är ett skämt på din bekostnad

Hur kommer det sig att att vissa får så sjukt bra resultat?

Medan du och jag, vi som grubblar och letar fel på planen (för att förstå vad vi behöver förbättra för att lyckas, vi med), får slita håret av skalpen i frustration.

Jakten på det, den där glödheta känslan av motivationen, är konstant.

När vi börjar finns den alltid där.  Eller hur?

Åtminstone 3-4 veckor. Ibland mer, ibland mindre. Och om vi får behålla den eller inte beror nästan alltid på om vi känner att vi får lön för mödan som vi lägger ner.

Problemet med den här ekvationen är att den är omöjlig.

Resultat är motiverande.

Men eftersom resultat av träning kommer långsamt, i princip hur nitiska vi än är,  så tar resultat för lång tid – och är för svårbegriplig – för att vi ska orka fortsätta.

Och då uppstår ett moment 22:

Vi kan inte bli motiverade eftersom resultat tar tid.

Men om vi inte fortsätter, länge nog för att se resultat, så kommer vi inte få det.

För att orka fortsätta, så att vi kan så resultat, måste vi först få det. Du kan inte få det ena efter utan det andra och hade vi fått det, då hade det inte varit ett problem.

Motivation är därför ett skämt på din bekostnad.

Och dina mörkaste demoner – som består av barndomsminnen, alla gånger du har misslyckats, alla gånger du har känt dig otillräckligt, mindre värd och allmänt dålig – står och skrattar åt dig. Inte för vad du är, utan för vad du gör och alltid har gjort.

Vi borde skämmas. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara:

Som tränare borde man egentligen berätta Hollywood-historien om sig själv.

Att man gick från ingenting till allting på några få månader.

När man knäckte koden.

Och du borde göra exakt samma sak.

Men det är inte historien om verkligheten, verkligheten är alltid en annan. Och min verklighet var brutalare: jag började träna och slutade, började träna och slutade.

Så fortsatte det i många år.

Jag gav upp många gånger och varje gång gjorde det ont.

Det där kan nog de flesta relatera till.

Vi har alla varit periodare av något slag, bara mer eller mindre. Frågan är varför – varför försöker vi och ger upp, en gång till? Varför slutar vi innan resultaten börjar?

En stark orsak, tror jag, är att många av oss har fått en dålig start.

Inte för att vi inte är motiverade.

Inte för att vi inte vad vi vill eller för att vi inte tänker göra vad som krävs.

Nej, utan för att vi väntar på resultaten vi aldrig får snabbt nog för att hålla motivationen vid liv. Och när vi märker det, att resultat inte kommer snabbt, så tror vi att vi gör något fel. Vi blir frustrerade, lamslagna kanske, och klandrar oss själva.

Vi känner oss dåliga, som vi är dåliga och misslyckade, därför att inget händer.

Och vi försöker lösa det:

  • Vi scrollar genom Instagram och letar nya förebilder med nya idéer
  • Konsumerar deras personbästan och formbilder
  • Sedan testar vi, ger upp, testar och ger upp i en evighet

Allt det där kan vara en häftig vitamininjektion rakt in i motivationen.

Eller så känns det iallafall.

Här är en annan sak som jag har tänkt mycket på senaste tiden:

Inget av det vi gör för att öka motivationen fungerar. Beror det på programmet? Handlar det om brist på taktiker? Eller brist på perspektiv?

Fundera på det här:

Du känner att du tappar motivation för att du inte får resultat snabbt nog, därför undrar du om du kan göra något annorlunda för att det ska hända. Men istället för att konsekvent göra det som leder till att du får mer resultat, så engagerar du dig i mörka men oroliga tankar kring varför ingenting funkar, vilket gör exakt motsatsen.

Så visst, vi kan klandra oss själva för att vi inte får resultat av jobb vi inte har gjort.

Det finns något rimligt i det tycker jag.

Men något som är ännu rimligare är att helt tänka om kring vad motivation är, eftersom sättet vi alla försöker få mer motivation på, uppenbarligen inte fungerar.

Motivation är kort sagt ditt motiv till att göra något.

Att du vill göra något som leder till ett visst resultat är inte motivation.

Motivation är snarare vad som får dig att vilja göra det där arbetet som kan leda till det där resultat och därför behöver vi 1) förstå vårt egna motiv (var ärlig mot dig själv, lura inte dig själv iallafall) och 2) hur du fysiologiskt ser till att få mer av det.

Alltså, inte mer resultat utan mer motivation.

”Men Mathias, varför tänka mindre på resultat? Jag tränar ju för resultat”

Därför att resultat, som jag skrev tidigare, är långsamt.

Du kan inte bara förlita dig på det – att du ska känna resultat så häftiga att du får mer av det. Särskilt inte när du konstant jämför dina prestationer med andra mer vältränade personer på sociala medier. Allt du tänker på då är hur långt du har kvar.

Tänker du på hur mycket som återstår, hur lång väg du har kvar att vandra, så blir du inte mer motiverad. Du tappar kämparglöden, för det är alldeles för avlägset.

Faktum är att motivation är relativt.

Det påminner om ekonomi på det sättet. Fattigdom är relativt, eller hur?

Känslan av att vara ekonomiskt fattig handlar egentligen inte om hur mycket pengar du (inte har), det handlar om hur du upplever din situation jämfört med människor i din omgivning. Om andra har mer än dig, då känner du dig fattig.

Om vi alla däremot har lika lite eller lite, då känner du dig inte fattig.

Varför? Därför att fattigdom är relativt.

Det är jämförelsen och avståndet mellan dig och det där, som gör dig fattig.

(Sättet vi tänker på har därför en tendens att lura oss…)


Nästan exakt samma sak är det med motivation inom träning.

Om motivation är baserat på resultat av träning, och du då jämför dina resultat med andras resultat (och du lägger framför allt märke till personer som har fått mer och bättre resultat än du själv), då kommer du antagligen känna att du inte får resultat.

Vad händer med din motivation då?

När du 1) jämför dig med andra, 2) konsumerar andras resultat och fortsätter göra det i jakt på den där hemligheten som du saknar och 3) det aldrig går snabbt nog?

Hur som helst,

Det finns ett mentalt knep för att höja träningsmotivationen, särskilt när man känner att ingenting händer, som jag har lärt mina klienter i snart 8 år. När jag upptäckte den här strategin, att den fanns och hur den fungerar, blev det barnsligt enkelt att bokstavligt talat slå på motivationen med saken som du tänker med.

Motivation är nämligen bara en kemisk reaktion.

Och vissa kemiska reaktioner (som vad som stärker beteenden) kan du påverka.

Nej, dina resultat kommer inte snabbare bara för att du knäcker den gäckande motivationsgåtan. Men förstår du hur du kan trigga den här reaktion, vilka knappar du ska trycka på (för att mjölka hjärnan på mer motivation), då blir alla jobbiga hinder när det kommer till både kost och träning betydligt lättare att ta sig förbi.

Men här är kruxet:

Denna vecka skickar jag ut månadens program. Om du inte anmäler dig innan veckan är slut så kommer det tyvärr dröja innan du kan få ett program nästa gång.

För att inte missa chansen att gå med i programmet, spana in:

www.mathiaszachau.com/pt-online

Till nästa gång.

Din coach,

– Mathias Zachau

Om författaren

Mathias Zachau

Jag arbetar som idrottsfysiolog (BSc Sport Science) och har en bakgrund inom pedagogik och idrottsmedicin. I 10 år har jag bevakat träningsbranschen utifrån vetenskapliga perspektiv. Det har jag gjort i magasin, olika poddar, sociala medier och inte allra minst här. Följ mig för att lära dig mer om styrketräning, kondition och människokroppen i allmänhet.

Gillar du artikeln?

Här hittar du fler: