Varför du inte ska träna som en bodybuilder – 5 tips du borde undvika

Bodybuilding suger. När det kommer till att bli smart.

Det suger när det kommer till att bli smart, för att det gör dig dum och korkad.

Kanske lite överdrivet? Kanske en smula, men faktum är att det finns mycket med typisk bodybuilding-träning som inte är gynnsamt för tankeverksamheten. Hur du tänker.

Det finns mycket jag gillar med bodybuilding.

Jag gillar hur det får mig att känna, hur det får mig att må, men också hur det påverkar spegelbilden. Ja, muskelmassa och definition kan vara viktigt för självförtroendet (iallafall för mig).

Men det suger att bodybuilding gör mig dum och korkad.

Speciellt när jag pressar mig till bristningsgränsen. Det är en tröttsam pärs.

För med konstant träning till failure, så mycket mat som möjligt (för att skapa det där kaloriöverskottet) och jakten på pump blir jag inte smartare. Jag blir dummare.

Konstant trött och konstant lättirriterad med koncentrationssvårigheter.

Jag har inte koncentrationssvårigheter, egentligen. Men jag får det av bodybuilding. Antagligen för att en stor del av kroppens resurser går till att reparera trasig/nedbruten muskelvävnad.

Om du gillar bodybuilding lika mycket som jag, men vill också tänka, så är detta ett problem.

Av ren nödvändighet har jag fått tänka om kring träning för att bygga muskler. Eftersom jag inte kan vara trött och hängig. Inte när jag har så många andra saker som kräver ett bra fokus.

Så jag gjorde ett par experiment. Mer eller mindre genomtänka experiment.

Experiment som gjorde det värre. Men också experiment som gjorde det bättre.

En del enkla justeringar gav förvånansvärt bra effekter på ganska kort tid.

Jag har upptäckt ett par saker som du antagligen vill undvika, när du vill bli smart (eller åtminstone smartare) samtidigt som du bygger muskler. I den här artikeln berättar jag hur det kan gå till.

Genom att veta vad du ska undvika, för en bra mental prestation i samband med bodybuilding – utan att prioritera det ena framför det andra – kan du öka dina resultat fysiskt och psykiskt.

Vill du öka din mentala prestation, och fortsätta bygga muskler, då är detta en artikel för dig.

1. Träna så tungt du bara kan!

Du blir inte smart av att träna supertungt. Tungt motstånd är bra. För tungt motstånd innebär att du utmanar din fysiska prestationskapacitet. Utmanar du inte prestationskapaciteten händer inget.

Överbelastning skapar progression och progression är överbelastning.

Så för att få muskler att växa och styrka att öka behöver du gå utanför komfortzonen.

Men bodybuilding handlar inte alltid om smart överbelastning, noga uträknad för att höja motståndet över tiden. Det handlar ofta om en belastning långt bortom vad man klarar av.

Men Mathias, sa du inte precis att man måste göra det för att få resultat?

Ja, men det finns en viktig nyansskillnad som många missar när det gäller belastningsgraden.

Överbelastning är bra, eftersom det ökar kravet på förändring, men klarar du inte av belastningen – för att du pressar dig för mycket – slarvar du med tekniken. Att slarva med tekniken är inte bra.

Slarvar du med tekniken ökar du skaderisken. Det är inte bra att öka skaderisken.

Ökar du skaderisken tränar du inte produktivt. Varken för muskler eller prestation. Mentalt.

Att träna på det sättet är varken produktivt för muskler eller mental prestation, eftersom det banar väg för onödiga perioder av uppehåll. När du skadar dig. Hur bra tränar du när du skadar dig?

I bästa fall kan du fortsätta träna, trots skadan. Du kanske kan ”träna runt den”.

Men det går inte alltid att träna runt skador. Ibland måste du vila från gymmet. Helt. Då kan du inte träna alls, överhuvudtaget. Är du borta från träningen länge tappar du snart muskelmassa.

Låt oss anta att du inte skadar dig.

Kan det då finnas fördelar med att tumma på tekniken lite? Så du orkar mer?

Om du inte skadar dig, eller riskerar att skada dig (vilket du gör), så återstår en annan allvarlig risk med slarvigt utförande. Den slarviga tekniken kan ersätta det korrekta permanent.

Det behöver inte vara medvetet. Det kan vara omedvetet.

Övningar är rörelser som du lär dig när du börjar träna med god teknik. Vad som händer när du börjar träna slarvigt frekvent är att du lär kroppen en ny teknik, som ersätter den ursprungliga.

Vad händer när du ersätter den korrekta tekniken med inkorrekt teknik?

Skaderisken ökar förstås. Plus att inkorrekt teknik tar udden av effektiviteten.

Det är inte fel att utmana din prestationskapacitet. Men utmanar du rörelsemönstret, som är korrekt från första början, låter du den slarviga tekniken snart ta över helt, vilket aldrig är bra.

Vill du att din temporärt modifierade teknik ska vara den nya standardiserade tekniken?

Ibland kan momentum hjälpa dig att öka belastningen. Faktiskt på ett sätt som är logiskt och produktivt. Men frekvent slarvig träning, för extra momentum över tiden, är aldrig produktivt.

Kanske är det värt skaderisken, för somliga, om det handlar om enstaka pass.

Enstaka övningar i enstaka pass någon gång ibland. Det kan funka. Men det funkar inte om det är frekvent, som varje gång du tränar, som typisk bodybuilding-träning. Det funkar inte.

Du behöver inte gå runt och vara rädd för att skada dig.

Det finns ett sätt att slippa att gå runt och vara rädd för skador.

Du kan helt enkelt sluta slarva med tekniken, så frekvent, bara för att orka lite extra.

Du vill antagligen inte ersätta bra teknik med dålig teknik. Det ökar inte bara risken för skador, vilket borde vara alarmerande nog. Det gör också träningen mindre effektiv för bra resultat.

Många bodybuilders slarvar med tekniken frekvent, för att orka lite extra.

Ibland handlar det om att få mer pump, ökad mekanisk spänning, eller kanske något annat.

Men bara för att något funkar kortsiktigt, därmed har potentiella fördelar för stunden, innebär inte det att samma taktik funkar långsiktigt. I längden funkar det inte och då är det bara korkat.

En mer logisk approach är att använda det som en taktik för intensitet. Det är smart.

2. Man ska alltid köra till failure!

Det finns få genomtänkta argument för att träna till failure.

Men det finns många starka argument till varför man inte borde göra det.

Många tror fortfarande att träning till failure är en guldgruva för muskeltillväxt. Det är det inte, och jag ska förklara varför alldeles strax, men inte bara på grund av vad det innebär fysiologiskt.

Uppfattningen är baserad på hörsägen. Någon har sagt något, du hör det, sedan tror du på det.

Det är inte smart. Det är korkat, eftersom det inte är genomtänkt. Att lyssna på andra är bra. Men att ta reda på fakta själv är bättre. Bäst är en kombination av research, diskussion och experiment.

Att bara  lyssna på vad andra har sagt är inte smart.

Bara för att du har hört det, för att något har sagt det, är det inte sant.

Faktum är att det inte ens är sant bara för att en vältränad bodybuilder har sagt det.

Ett bra exempel är Arnold. Arnold är en förebild för många som gillar bodybuilding. Arnold har uppnått mycket i sin karriär, så det är inte så konstigt. Men låt oss fundera på vad han sagt.

Arnold har sagt att man måste ”chocka musklerna”. Så många tror att det är sant.

Är det sant för att det är faktagrundat, väl studerat, därmed också väl genomtänkt? Många upplever det som sant eftersom Arnold är vältränad och har vunnit bodybuilding-tävlingar.

Min fråga – är detta ett smart eller dumt sätt att se på verkligheten?

På grund av detta tror en hel träningsvärld att så mycket variation som möjligt är bäst. Det är bäst för Arnold har sagt det och Arnold är en bodybuilding-mästare, så det måste vara sant.

Men bara för att Arnold går sagt det, så måste det inte vara rätt för dig.

Det kan vara fel för dig, för sättet på vilket du drar den slutsatsen. Men det kan också vara väldigt fel för att det handlar om olika personer, olika förutsättningar, på vitt skilda platser i livet.

Arnold var dopad när han sa det. Är du dopad? Om inte, varför ska du träna som en person som är dopad? När du inte har samma förutsättningar som en person som är dopad? Varför?

Om du är dopad, har du samma förutsättningar?

För även om du skulle vara dopad har du inte samma förutsättningar.

Din resa är din resa. Vad som är rätt för någon, på platsen han befinner sig idag, är inte rätt för dig. På platsen du befinner dig idag. Eftersom din resa är din resa. Och hans resa är hans resa.

De flesta som läser den här bloggen är antagligen inte dopade.

Så låt oss utgå från det. Låt oss ta vid med vad som händer när någon dopar sig.

Du kan återhämta dig snabbare, därmed träna hårdare, men också träna oftare.

En person som är dopad kan också variera träningen mer, kanske till och med behöver variera träningen mer, för att skapa ett tillräckligt stort krav på en förändring. Med belastningen.

Eftersom vi inte har samma förutsättningar spelar allt det här ingen roll.

Men oavsett om du är dopad eller inte så blir dina muskler inte chockade.

Muskler kan inte bli chockade, för muskler har ingen egen hjärna. Du har en hjärna och den blir inte chockad av variation. En annan sak som inte blir chockad av variation är dina muskler.

Vi vet att bodybuilding handlar om belastningsnivån.

Så det är logiskt att utmana sina gränser med jämna mellanrum. Strävan efter att bli starkare, mer uthållighet, så att vi orkar träna hårdare, är logisk eftersom det är en viktig poäng.

Men träning till failure är inte effektivt.

Varför är träning till failure inte effektivt?

Det är inte effektivt, eftersom skadan på muskelvävnaden behöver stå i proportion till återhämtningen. Och återhämtningen står sällan i proportion till skadan på muskelvävnaden.

Långsiktiga resultat är en balans mellan stimuli och återhämtning.

Det är inte träningen, det konstanta nötandet av styrketräning, som får muskeln att växa.

Om gymmet vore en restaurang så är träningen kunden som beställer en maträtt. Återhämtningen är kyparen som tar emot beställningen, ger den till kocken, och levererar maten till bordet.

Träning stimulerar muskeltillväxt, genom att aktivera signaler för det, men det är återhämtningen som bygger upp muskelvävnaden efter träningen. Så det är viktigt att hitta balansen.

Du behöver hitta balansen, eftersom dina resultat står och faller på det.

Hinner du inte återhämta dina muskler händer inte mycket. Eller hur? Så vad händer när du tränar till failure frekvent och ökar kravet på återhämtning, men har samma återhämtningsförmåga?

Boostar du inte återhämtningen, med mer mat eller mer sömn, kanske nedbrytningen av muskelvävnad blir större än uppbyggnaden av den. Vad händer med dina muskler då?

Jag vill uttrycka det såhär: musklerna blir motsatsen till större.

Men låt oss nyansera detta lite till, för att verkligen få klarhet i det.

Träning till failure är helt enkelt sådär. Men är det alltid dåligt för resultat?

Du kan träna till failure på två sätt. Ett sätt är korkat. Ett sätt är smart. Jag kommer nu gå igenom dessa två olika sätt, så vi kan se på det från två olika perspektiv. Så tar vi ett beslut efter det.

Bodybuilders älskar intensitetstekniker. Varför älskar bodybuilders intensitetstekniker?

Bodybuilders älskar intensitetstekniker eftersom det höjer den metabola stressen, muskelpumpeffekten, och den totala belastningen. Så musklerna får en anledning att växa.

Detta kan man göra med dropsets, supersets, rest/pause-tekniken eller liknande.

Att sträva efter mer metabol stress är inte dumt. Det är smart, eftersom det är en mekanismerna som får muskler att växa. Så om målet är maximal muskelmassa, då är det kanske smart.

Träning till failure är en intensitetsteknik, så det borde vara smart att träna till failure.

Men det är dumt när intensifieringen är på bekostnad av återhämtningen.

Det blir på bekostnad av återhämtningsförmågan när du pressar nervsystemet så hårt att musklerna hinner återhämta sig, men nervsystemet är så ansträngt att du blir övertränad.

Om inte övertränad, så kompromissad återhämtning.

Kan du inte matcha återhämtningen ned kravet på adaption kan du glömma bra långsiktiga resultat. Speciellt maximalt större och starkare muskler. Plus, det ökar risken för utbrändhet.

Det är inte dumt att träna för mer belastning, men det är dumt att träna på ett sätt som förstör din återhämtning. Med frekvent träning till failure, under långa perioder, till exempel.

Bodybuilders brukar träna till total failure. Kanske till och med bortom failure.

Total failure är när du tar ett set så långt att du inte längre klarar av att göra övningen med rätt teknik. Men istället för att avsluta då, och nöja dig där, så fortsätter du göra ett par reps extra.

Så total failure är helt enkelt failure på bekostnad av tekniken.

Detta är ett dumt sätt att träna på, eftersom de flesta av oss inte hinner göra de förändringar som krävs av återhämtningen för att leva upp till det. Därför är det praktiskt taget inte effektivt.

Vad kan man göra istället?

Istället kan du träna till teknisk failure. Men vad är då teknisk failure?

Istället för att fortsätta träna och pusha gränserna mer, när du inte längre orkar och tekniken är dålig, kan du avsluta ditt set i samma stund. När du inte längre kan träna med bra teknik.

Att avsluta ett set när du inte kan fortsätta med bra teknik kallas teknisk failure.

Teknisk failure kallas ibland också positiv failure. Poängen är att du vill avsluta ditt set när du är på topp, när du inte längre orkar göra övningen med bra teknik. Eller till och med lite tidigare.

Detta räcker gott och väl, även för hypertrofi. Ja, även för maximal hypertrofi.

Så för att avrunda denna paragraf:

Du behöver inte chocka muskler, variera i oändlighet, och du måste inte träna tills du spyr.

Tipset att variera i oändlighet, eller chocka musklerna med konstanta salvor av slarviga repetitioner är inte bottnat i fakta. Att filtrera vad du hör med research och egna experiment är alltid smart.

Att lyssna på bodybuilders behöver inte vara dumt. Men att bara gör det är det dumt.

Och angående träning till failure så är det inget effektivt sätt att träna på.

3. Mer träning är alltid bättre

Hur mycket träning är tillräckligt för att se resultat?

Det finns många skolor, läger med åsikter, också inom bodybuilding. En del tror på många reps med lätta vikter, och andra tror på få reps med tunga vikter. Om vem som har rätt tvistar de lärde.

En sak alla har gemensamt är en uppfattning av att mer är bra.

Och eftersom mycket är bra borde mer rimligtvis vara bättre! Eller?

Ibland är mer pump, mer motstånd – vikt, reps, time under tension – bättre.

Men mer är inte alltid bättre. Logiskt borde det vara så, för det finns ett samband och sambandet verkar vara viktigt. Fast i ljuset av verklighet kan vi upptäcka, ännu en gång, fler nyanser.

Många saker inom bodybuilding-kulturen förvrider förväntningarna på bra träning.

Bra träning kan ibland vara mer, eftersom mer ibland kan vara bra, men eftersom mer inte alltid är bättre och många ofta gör så mycket som möjligt så är det inte bra. Då är det korkat.

En annan sak som många tror är bra att få mer av är antalet minuter på gymmet.

Korta pass är bra för fettförbränning, superlånga är bra för styrkan och något mellanläge är bra för muskeltillväxt. Så brukar vi tänka. För bodybuilding kan det ibland vara mer än tillräckligt.

Kanske behöver du träna 60-90 minuter för att maximera hypertrofi.

Men kanske bara om du har många träningsår på nacken. För när du har mycket erfarenhet, mycket muskelmassa och stor träningsvana, behöver du en annan stimuli för adaption.

Ett större kav på förändring jämfört med en person som nyss börjat träna.

Fast då pratar vi kanske åtskilliga decenniers styrketräning. Har du tränat så länge?

Jag har det inte. Men det hindrade mig inte att träna mer än vad jag behövde när jag började träna på gym Jag kunde träna 2-3 timmar i sträck, för jag trodde att mer träning skulle ge mer resultat.

Diskussionen om individuella träningsbehov är inte hype.

Individualisering är en riktig faktor, för att hitta rätt väg för dig. Och den är viktig.

En person som har tränat länge ska inte träna som en person som precis har börjat. Vänd på det. En person som inte tränat länge ska inte träna som en person som har tränat länge.

För en person som har tränat länge, som brukar köra på med massvis volym så är extra långa pass kanske nödvändigt. Fast bara ibland. Inte hela tiden. Då kan det vara klokt, kanske smart.

Men det handlar inte om antalet minuter på gymmet, utan vad man gör med tiden på gymmet.

Det är inte heller realistiskt att träna flera timmar varje dag.

Det är inte realistiskt, eftersom återhämtningen inte hinner med. Det är inte realistiskt för att det ökar stressen, skaderisken och försämrar resultat. Antagligen hinner du inte träna så mycket.

Det är alltid bättre att följa ett program som är realistiskt.

Låt oss låtsas att det finns ett samband mellan hur många minuter du är på gymmet och hur mycket resultat du får. Hinner du, med handen på hjärtat, träna så många timmar?

Normala människor med normala liv, som inte bor på gymmet, hinner inte det.

Vi hinner inte det eftersom vi har familjer, arbeten och annat som också är viktigt, som också tar tid, som också spelar roll. Gör man inget annat än tränar, då är läget förstås annorlunda.

Så även om fler antal minuter på gymmet skulle vara bättre, om man endast ser till fysiska resultat, så är det fortfarande orealistiskt. När det kommer till praktisk hållbarhet. För det håller inte.

Om ditt träningsprogram ska funka behöver det vara realistiskt.

Det behöver vara realistiskt fysiologiskt – att programmet ger dig tillräcklig stimuli, men också tillräcklig återhämtning. Men också realistiskt praktiskt, så att du hinner med livet.

Minns du att vi låtsades att fler minuter på gymmet är bättre?

I den praktiska verkligheten är fler minuter på gymmet inte bättre, så det är inget du eller jag behöver tänka på. Pratar vi maximal hypertrofi så är mer träning inte bättre. Oavsett.

Det perfekta tränngsschemat matchar volymen, frekvensen och återhämtningen.

Baserat på individuella skillnader. Det gäller förutsättningar, träningsvana, bakgrund och erfarenhetsnivå, men också funktionella (eller visuella) obalanser, som behöver åtgärdas.

Oavsett är det inte värt att stressa nervsystemet till gränsen för utbrändhet.

Kom ihåg att muskler återhämtar sig snabbare än nervsystemet. Men det är nervsystemet som aktiverar motorenheter i musklerna, som rekryter muskelfibrer, som genomför arbetet.

Återhämtningen av nervsystemet är minst lika viktig som återhämtningen av muskler.

Långa pass är korkat. Korkat för hypertrofi. Och korkat för mental prestation.

För när återhämtningen inte motsvarar kravet på adaption så blir du korkad. Du blir korkad, eftersom den mentala prestationen försämras när stora resurser går åt till hypertrofi.

När stora fysiska resurser går till hypertrofi känner du dig trött, hängig och ofokuserad.

Problemet är inte att resurser går åt till hypertrofi, utan hur mycket som går åt. Balansen mellan stimuli och återhämtning måste rimma. Annars är ekvationen omöjlig att lösa.

När du tränar i timmar utan att väga upp återhämtningen försämras din mentala prestationen. Koncentrationen, minnet och inlärningen, försämras. Därför blir du dum och korkad av det.

4. Kondition är bara onödigt

Styrketräning är bra för den mentala delen av din hälsa.

Det är bra för välmående, självkänsla och självförtroende. Det finns många mentala fördelar.

Inlärning, koordination och kognitiva funktioner förbättras av styrketräning.

Till och med minnet, och din beslutsamhet (hur snabbt du fattar beslut) förbättras.

Det finns helt enkelt många positiva effekter på hjärnan som vi kan lära oss att uppskatta.

Styrketräning är inte negativt för mental prestation. Det är bra för mental prestation. Men det finns en annan sorts träning som till och med är bättre. Bättre för apparaten vi tänker med.

Kanske har du hört talas om något som kallas ”cardio”?

Cardio är konditionsträning, eller kardiovaskulär träning, som utmanar konditionen.

En stor anledning till att cardio är bättre än styrketräning för tankeverksamheten är att cardio ser till att mer blod och syre transporteras till hjärnan. Blod och syre är bränsle och näring för hjärnan.

Detta händer också när du styrketränar, speciellt om du styrketränar högintensivt

Men vid konditionsträning sker det i större omfattning. Praktiskt innebär det att effekten på hjärnan av fysisk träning är mer direkt för att optimera tankeverksamheten. Jämfört med styrketräning.

Bäst effekter får du av en kombination.

En kombination är ett träningsprogram för styrka/hypertrofi och kondition.

Många bodybuilders undviker cardio. Speciellt i samband med bulkperioder, planerade perioder med överätning, som täcker en stor del av året. Om man gör cardio så är det begränsat.

Det kan vara begränsat till uppvärmningen före styrketräning.
Eller begränsat till den grad att det inte förekommer, för att det begränsar muskeltillväxten.

Cardio begränsar dock inte muskeltillväxten. Det är bara en myt.

Fördelarna med cardio är många, även när du tränar för muskelmassa. Återhämtningen blir bättre, men också aptiten (du orkar äta mer) och uthålligheten påverkas positivt av cardio.

Uthålligheten från konditionsträningen påverkar uthålligheten på gymmet också.

Ändå undviker många bodybuilders cardio. För att det är onödigt, för att det inte bidrar till muskeltillväxt, för att det ökar risken för muskelförluster eller helt enkelt bara är tidskrävande.

En vanlig uppfattning är att man inte behöver cardio när man bulkar.

Däremot kan man eventuellt tänka sig cardio när det ska deffas. Så lite som möjligt.

Hur påverkas tankeverksamheten av det?

Mindre blod och syre till hjärnan. Alltså mindre näring och bränsle till hjärnan. Vad händer med hjärnan när du får mindre blodcirkulation dit, och mer blodcirkulation till muskelvävnad?

Diplomatiskt uttryckt: du blir inte smartare.

Bodybuilders tränar inte för mental prestation primärt. Så eventuellt kan man komma undan med det som argument. Vad som är viktigt för dig kanske inte är viktigt för din kompis. Och så vidare.

Jag dömer ingen som tycker att stora muskler är viktigt.

Jag har också tränat för bodybuilding och vet hur viktigt det kan vara.

Men om målet inte bara är muskelmassa, fast du kan tänka dig att träna för mer muskelmassa och mindre kroppsfett så länge det inte försämrar din mentala skärpa, kan du inte träna likadant.

Styrketräning i grund och botten är smart.

Styrketräning är det bästa du kan göra för din kroppssammansättning. Men cardio och kondition är också bra för hjärnan, sättet du tänker på, eftersom det levererar mer näring och bränsle till den.

Du måste inte välja mellan bodybuilding och intelligens. Men du behöver en bra balans.

Bra balans är mer cardio än styrketräning, istället för mer styrketräning än cardio. Eftersom mer styrketräning än cardio är dumt och mer cardio än styrketräning är smart. För hjärnan.

5. Viktigast är nog ändå pumpen

Muskelpumpeffekten är en faktor. Det kan man inte komma ifrån.

För när muskeln sväller ökar tillförseln av näring – aminosyror, kreatin och kolhydrater – till muskeln.

Tillgången till näring är en sak som påverkar muskeltillväxt, men också den cellulära reaktionen som får muskler att svälla. Reaktionen sätter igång flera muskelbyggande processer.

Så det är logiskt att träna på ett sätt som främjar pump, eftersom pump främjar muskeltillväxt.

Men pump är inte viktigare än progression. Bodybuilders tränar mer för pump än för progression och progression är viktigare. Till och med viktigare än hur mycket biceps sväller under passet.

Progression behöver inte vara viktbelastning.

Progression kan vara time under tension, antal repetitioner, och många andra faktorer som också påverkar belastningsgraden. Hur mycket pump du genererar är inte en sådan faktor.

Så varför bodybuilders fokuserar mer på pump än styrka, explosivitet och repstålighet, är förvirrande. Eftersom prioriteringen inte är logisk. Prioriteringen är tvärtom ologisk.

Pump är en faktor också för mental prestation, men inte på det sättet.

Pump bidrar inte till att göra dig smart och klipsk. Men din förståelse för hur pump fungerar, åtminstone varför pump kan spela roll, bidrar till din kroppskännedom. Spelar det roll?

Strävan efter pump är inte smart, men förståelse för pump är inte dumt.

Muskelpumpeffekten säger mer om den biokemiska miljön. Har du svårt att generera pump kan det vara en indikation på att du är på väg att bli sjuk. Att du har ätit, sovit eller druckit dåligt.

Har du svårt att generera pump kan du få det svårt att generera muskeltillväxt.

Men vill du bygga maximalt med muskler är konstant fokus på mer pump inte smart.

Skillnaden: mer pump ger inte mer muskler, men din förmåga att få mer pump gör det.

Vill du optimera den mentala prestationen så är träning med mer kondition, högre metabol stress, med relativt hög intensitet den gyllene medelvägen. Det perfekta giftet för muskler och hjärna.

Så eftersom maximal pump inte är viktigt för muskler eller hjärna är det dumt att sträva efter det.

Det är smart att se till att du kan få pump, men maximal pump är inte smart.

Lägg på minnet att pumpeffekten är en väldigt liten del i ett jättestort tusenbitarspussel.

Det handlar om att skapa krav på muskelmassa, bra kost med rätt mängd kalorier (iallafall tillräckligt mycket protein). Och tillräcklig sömn och återhämtning, för att något ska hända.

Så förmågan att generera pump är viktig. Att sträva efter maximal pump är det inte.

Sammanfattning

Vi kan nog alla enas om att bodybuilding kan vara väldigt smärtsamt.

Det kan också vara tröttsamt. När du tränar på ett sätt som gör dig trögtänkt.

Om du har tränat bodybuilding i många år så vet du vad det handlar om.

Men lyckligtvis behöver du inte göra stora förändringar i ditt träningsprogram för att göra träningen mindre smärtsam. För tankeverksamheten. Du kan komma långt med relativt enkla medel.

Det finns många enkla saker som du kan göra annorlunda – redan idag till och med – som hjälper dig att öka din mentala prestation. Samtidigt som du tränar för att lägga på dig muskler.

Faktum är att många typiska bodybuilding-tips är sub-optimala för muskeltillväxt.

Så du behöver inte välja mellan bodybuilding och intelligens.

Genom att tänka om kring ett par begrepp kan du till och med öka muskeltillväxten extra.

Om du är mer seriös när det kommer till mental prestation så föreslår jag att du testar olika tweaks. Testa att tweaka dina strategier, raffinera taktikerna, och gör små förändringar av programmet.

Detta kommer göra det mycket lättare att hålla igång tankeverksamheten med ett bra fokus, ökad inlärning och koncentrationsförmåga. Och du, det behöver inte vara på bekostnad av gains.

Att anpassa träningen för att få ut mer resultat fysiskt, så du kan känna mer resultat psykiskt, är smart. En annan smart sak är onlinecoaching, eftersom bodybuilding inte måste göra dig korkad.

Till nästa gång.

Din coach,

Mathias Zachau

Kan du komma på 3 saker som du kan göra den här veckan för att träna smartare?

Om författaren

Mathias Zachau

Jag arbetar som idrottsfysiolog (BSc Sport Science) och har en bakgrund inom pedagogik och idrottsmedicin. I 10 år har jag bevakat träningsbranschen utifrån vetenskapliga perspektiv. Det har jag gjort i magasin, olika poddar, sociala medier och inte allra minst här. Följ mig för att lära dig mer om styrketräning, kondition och människokroppen i allmänhet.

Gillar du artikeln?

Här hittar du fler: