Här är en sann historia och detta hände för bara 5 minuter sedan:
Jag brukade typ bo på gymmet.
För 10 år sedan tränade jag 2-3 timmar per dag. Först tidig cardio på hungrig mage, sedan snabbt hem för att käka frukost. Sedan tillbaka till gymmet för att träna 1-2 muskelgrupper, eftersom det var så man skulle träna som bodybuilder på den tiden.
Men sedan hände något som trasade sönder mina rutiner.
Jag kom nämligen på att jag ville arbeta med träning, framför allt med att hjälpa andra att komma igång och lyckas med sina mål eftersom detta betydde så mycket för mig.
Sagt och gjort:
Jag utbildade mig till tränare.
Och började arbeta med det, inte att träna alltså, utan att träna andra. Bara kort tid efteråt så började jag skriva om träning, för tidningar, kosttillskottföretag och andra som på något sätt behövde redaktionellt innehåll som handlade om samma ämnen.
(Bl.a svarade jag på läsarfrågor i fitnesstidningen Iron Man…)
… Så jag gick från att träna flera timmar varje dag, till att träna andra 8-9 timmar per dag till att (ironiskt nog) sitta framför en dator och skriva om träning dagarna i ända.
Under hela den här tiden fortsatte jag träna.
Men träningen förändrades.
Den förvandlades, från hårdnackad och ganska brutal, till ibland förekommande.
Det är inte poängen dock, poängen är den här:
Jag tappade synen.
Och det gick snabbt… Optikern trodde det berodde på att jag spenderade för mycket tid framför datorn och tyckte därför att jag skulle försöka variera min livsstil lite mer (vilket förstås är svårt när det är vad man försörjer sig på), men jag gjorde mitt bästa.
Efter ett par år kunde jag inte läsa texten på TV:n från 3 meters avstånd.
Mao: jag kunde inte sitta i soffan och se nyheterna.
Men det dröjde fram till slutet av förra året, bara veckor före Fitnessfestivalen (där jag för första gången skulle föreläsa om mediaträning för andra tränare) innan jag gjorde något ordentligt åt det. Och konsekvenserna av detta snilledrag kunde jag inte föreställa mig.
Hur som helst,
Jag skrattade högt, för mig själv, när jag såg min spegelbild imorse.
Senaste dagarna har jag nämligen tränat mer bodybuilding-stilad träning igen, vilket jag inte gjort på länge, och varje gång jag gör det så känner jag en påtaglig skillnad.
Musklerna känns fylligare. Maten smakar godare.
Träningsvärk är lite mustigare. Överlag känns kroppen snabbt mer vältränad.
Och det var uppenbart för mig, när jag vaknade imorse.
Att jag hade gjort framsteg.
För jag såg i spegelbilden hur konturerna runt bröstmusklerna hade förstärkts.
Hur linjerna började framträda. Trodde jag.
För sedan tog jag på mig glasögonen och plötsligt såg jag sanningen:
Jag hade gått upp 20 kg +.
Jämfört med bilden av mitt deffade jag för 10 år sedan.
Det kan låta som ett skämt, men jag börjar allvarligt fundera på om jag gått upp så mycket i vikt senaste åren därför att jag helt enkelt inte har sett min spegelbild ordentligt (ja, synen har varit så dålig, ett tag trodde jag att jag skulle bli helt blind).
Jag säger inte att hur kroppen ser ut och hur du mår hänger ihop.
(Även om det ibland gör det…)
Men få saker är lika tydliga hälsomarkörer som hur mycket fett man har, när man står utan en endaste tråd på kroppen, blottad för sig själv framför spegeln på morgonen.
Ja, till och med om man ibland behöver skratta åt sig själv för att inse det.
På tal om ett par extra ögon:
När du väljer att gå med i mitt coachingprogram så är det ingen som skrattar åt dig. Däremot kan du vara säker på att du får ett par extra ögonen som håller koll på hur du sköter kosten + träningen. Om du vet med dig att du ibland lurar dig själv, liksom ursäktar dåliga vanor och sedan inser konsekvenserna för sent, glöm inte att spana in:
www.mathiaszachau.com/pt-online
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
