Kroppsviktökning och hypertrofi för hard gainers: en introduktion

Du vill inte bara veta vad du ska göra, utan hur och varför. Eller hur? Så att du kan få resultat som funkar en längre tid, inte bara när du trycker i dig mat så att du nästan kräks för att gå upp i vikt.

Varför är jag rätt person att lyssna på?

Det är en bra legitim fråga. Taktikerna i min nya bok – om ”kroppsviktökning för hard gainers” – är evidensbaserade och efterforskade. Men mer intressant kanske är att jag har gjort det själv.

När jag var liten var jag tanig, underviktig och overkligt klen. Jag var ingen uppenbar atlet, av naturen välsignad med sportiga gener, utan tvärtom en person som aldrig presterade något vidare i lagsporter, varken i skolan eller på fritiden. Ingen sport passade mig, så jag spelade mest Sega Master System II.

I mitten: en jättesmal Mathias Zachau träffar Carl Lewis under OS i Göteborg.

Det var inte tufft att växa upp framför tv-rutan, men det var tufft att känna sig utanför.

Aldrig en i gänget. Ensam. Annorlunda. Knepig. För att jag vantrivdes undvek jag det, att gå till skolan eller socialisera vidare, för det var lönlöst. Jag har varit deprimerad så länge jag kan minnas.

Min pappa, en typisk arbetare från Göteborg, uppmanade mig att börja styrketräna.

Han började till och med styrketräna med mig. Med kroppsviktövningar och hantlar som han hade gjort på sitt jobb. Jag var inte atletisk. Jag var klumpig och kunde knappt göra en armhävning.

Jag gillade inte att träna, men jag gillade hur det kändes efteråt.

Därför gjorde jag vad som krävdes, åtminstone periodvis. Men jag hade ingen talang, ingen fallenhet för det, ännu mindre självförtroendet som krävdes för att tro på min förmåga.

I skolan fick jag ofta höra det: hur smal och klen jag var – när jag blev vald sist på fotbollen.

Det gjorde mig inte bara uppriven, det fick mig att känna mig uppgiven. Demoraliserad, maktlös och ofullkomlig, som jag inte hade något alls att bidra med i livet som nu stod framför mig.

Efter skolan bröt jag ihop. Jag kunde ligga i sängen och bara stirra i taket i timmar.

Mina föräldrar frågade hur det var, jag låtsades som att allt var bra. Som att jag var trött eller kanske sjuk. Oavsett ville jag inte berätta för någon hur jag mådde. För jag skämdes.

En bekant som jag hade fått kontakt med via ett forum för ett tv-spel som jag gillade skickade en video på ICQ. Människorna på videon var odödliga, som de trotsade naturens krafter mest på skoj.

Dubbla till trippla volter, sparkar högre än människor och tiden stod still.

I bakgrunden spelades Guana Apes:

Open your eyes, open your mind.
Proud like a God don’t pretend to be blind.
Trapped in yourself, break out instead.

Beat the machine that works in your head.

Något, med det här ögonblicket, förändrade ett liv.

Jag hade gett upp träningen. Jag var nu knappt 14 år.

Det var flera år sedan jag tränade senast, men den dagen tog jag ett beslut.

På bilden till vänster hade jag redan tränat som en periodare ett par år.

Aldrig mer skulle jag acceptera att må som jag gjorde då. Jag skulle förändra ett liv, vem jag är och hur jag är, mot mig själv och andra. Jag skulle göra det med ett par hantlar och min kroppsvikt.

Så jag tränade till utmattning. Varje dag. Många gånger mådde jag illa, för att jag var så trött, men jag tyckte inte att det borde stoppa mig. Jag läste tidningar om bodybuilding och kraftsport. När jag såg hur mycket kroppsbyggare tränade försökte jag härma deras stil, med de tillgångar jag hade.

Jag läste om bodybuilding i många år innan jag vågade börja träna på gym.

(10 år senare fick jag min första artikel publicerad i en tidning om fitness och bodybuilding)

För även om jag hade bestämt mig ville jag så gärna att det skulle räcka med att träna hemma, för att slippa träna bredvid andra och bli bedömd för hur liten och klen jag var och kände mig.

Jag tryckte i mig så mycket mat jag kunde. Sedan tryckte jag i mig lite till.

Det kändes som att ingenting hände, som jag kunde äta hur mycket som helst utan att något hände. Repetitionerna blev fler och jag gick upp lite grann, men knappt så att det kändes.

Men jag var aldrig lycklig. Jag kände mig värdelös. Socialt obekväm som att jag föddes in i en värld som inte passar mig. Jag drivs av ilska, aggressivitet och ärligt talat starka känslor av hämnd.

Under tonåren gick jag inte på fester, jag utforskade inte mig själv på det sättet.

Det fanns inget viktigare. Dessutom var jag dålig i skolan. Inga lärare förstod mig, att jag var understimulerad för att jag låg framför mina klasskamrater, och antalet vänner var skrattretande.

Jag valde inte bubblan, bubblan valde mig.

Där jag växte upp handlade allt om fotboll, hockey och pennalism. Jag var inte intresserad av pennalism, hockey eller fotboll. Jag kunde inte relatera och ingen kunde relatera till mig.

För att förändra mitt liv behövde jag förändra sättet som jag levde på.

Jag behövde sluta fokusera på dåliga vanor, ilska som knappt gick att tygla, eller ängslas över vad andra tyckte om mig. Jag behövde bli fokuserad, på det arbete som krävs, för att lyckas på allvar.

Att gå upp i vikt, som pinnsmal underviktig hardgainer, är bland det svåraste jag har gjort.

Det är något jag fortfarande arbetar på. Därför har jag ibland svårt för att förstå att tusentals läsare ber mig om råd, för det är svårt för mig att greppa. Det finns dagar där jag fortfarande känner mig som den underviktiga utbölingen som jag var då, som närmast var rädd för att gå till skolan.

Men jag står kvar här. Utblottad, med alla de nederlag och framgångar denna resa har inneburit.

Jag gjorde vad som krävdes, fastän det inte alltid gick som jag föreställe mig.

Min fråga till dig är, nu när vi står här och blickar tillbaka på hur våra liv har varit; vill du fortsätta leva ditt liv på andras villkor? Eller tänker du göra vad som krävs för att slå maskinen i ditt huvud?

Öppna ögonen.

KROPPSVIKTÖKNING – EN GUIDE TILL VIKTÖKNING OCH MUSKELTILLVÄXT FÖR HARDGAINERS OCH TUNNA STYRKETRÄNANDE – FINNS NU UTE I BUTIK!

Om du har frågor om boken, kroppsviktökning och hypertrofi – skriv en kommentar.

Till nästa gång.

Din coach,

– Mathias Zachau

PS –  Äntligen finns hard gainer-boken ute i butik! Köp och ladda ner den här om du är en hard gainer, eftersom det är svårt att gå upp i vikt när man kan äta hur mycket som helst.

Läs mer